mia's diary

Nu har jakten börjat. Milton ska börja på dagis. Stackars liten kommer få vara utan mamma....

Tydligen i vår byggnad finns ett dagis med kapacitet för 30 kompisar, som verkar fantastiskt bra. Vi var där i morses för att kolla läget och Milton verkade tycka att det var grymt bra. Det är inte ett internationellt dagis vilket betyder att Milton kommer börja prata japanska, och mamma och pappa kommer inte att förstå någonting.

Det är dock en väntelista, och man måste som förälder gå på en intervju hos rektorn.
hoppas hoppas!!!

En hoppgunga som jag beställt från Sverige landade i vår brevlåda samma dag som Milton fått en grym utomhuspool, så är det party här hemma. Hoppgungan har jag fått säkra med tjocka madrasser runt om, då Milton är galen och studsar åt alla håll och kanter. Poolen har han inte testat ännu, men han planerar ett grymt pool party på altanen så fort vädret blir bättre med alla brudar! (han har mest tjejkompisar)

Härromdagen var mormor och morfar, Milton och jag på playan och Milton fick gå (eller stå med hjälp) i sanden. Han tittade noga på sina fötter, och jag tror att han gillade det.

förvirrad bebis bland brochyrer i mängder...

en hot familj i yoyogiparken.

en gubbe med sina 14 kompisar på marken, och två små i väskan, alla äter på samma glass...

Sitter instängd hemma och försöker förstå mig på vädret. Ena dagen är det sommar, och andra (som idag) är det minus 60, och storm. Regnet öser ner och jag har samlat stolar som legat utspridda över hela altanen och staplat i ett hörn där jag inbillar mig att det är lä, i iskallt ösregn. Stackars, stackars mig.

Körsbärsträdernas vackra tid är över, och vintern har kommit tillbaka kallare än någonsin.

Mamma och pappa som är på besök har tagit shinkansen till Hiroshima där det ska vara solsken!!??

infogar bildbevis på att sakura är över, dock ej från stormen idag...

Hej kära dagbok. Det var ett tag sedan nu jag tog dessa bilder, men vackert var det! Helt underbart vackert faktiskt.
Lilleman och sotoreman på promenad längs floden. Lilleman har sett körsbärsblommor varje dag nu, och han ser inte lika fashinerad ut längre, snarare ganska utråkad ut av vyn av dessa j--vla blommor. (tänk er vyn från en barnvagn...stackars plutt)

Allihopa, ja
allihopa skaka på kroppen, ja
Allihopa, ja
allihopa skaka på kroppen, eller hur
bakgatans pojkar är tillbaka, ok
Hej, ja
Åh min gud, vi är tillbaka igen
Bröder, systrar, allihopa sjung
ska ta fram smaken, visa dig hur
Har du en fråga, bör du fråga nu
Är jag original?
Ja
Är jag den ende?
ja
Är jag sexuell?
ja
Är jag allt du behöver?
Du borde skaka på kroppen nu
Ta upp händerna i luften nu
Veva runt dom som om du inte bryr dig
Om du vill partaja,låt mig höra dig skrika.


och en till..


Gå, gå gå gå gå gå
gå kortis, det är din födelsedag
gå kortis, det är din födelsedag vi ska partaja som om det vore din födelsedag,
vi ska snutta bacardi, som om det vore din födelsedag
och du vet att vi inte bryr oss att det igentligen inte är din födelsedag.
Du kan hitta mig på diskot, med fulla flaskor bubbel
Kolla, mammsen, jag har extasy, om du gillar att ta droger
jag gillar att ha sex, men jag gillar inte att älska
så kom och ge mig en kram om du vill bli struken...



Nja, det kanske inte låter lika coolt på svenska??
Hur skulle det liksom gå för en grupp som heter "bakgatans pojkar" på svenska i sverige?? Eller "nya barn i området" Ja listan kan göras lång...

... heter den bok jag just snott av min man (som i sin tur har snott den av Johnny) skriven av Herman Lindqvist på 80-talet. Det märks dock att boken har några år på nacken, men att man fortfarande ursäktar sin fula frus otäcka mat lever faktiskt kvar. En kompis och hennes man (svenskar) var bjudna på middag hemma hos sin mans japanska kollega, och denna mannen förvanade noga för sin hemskt fula fru. Min kompis och hennes man föreställde sig en grav missbildning, och koncentrerade sig för att inte reagera då denna frun öppnade dörren. Dörren öppnades och frun var istället jättesöt. Såklart. Nu i efterhand har man ju förstått att man som kvinna inte ens ska följa med på dessa middagar, för det kan ju bli hemskt pinsamt.
Boken tar även upp allt ursäktande. Man ursäktar sig alltid för allting. Typ när du är bjuden på middag ursäktar du dig att du knackar på dörren. Ännumer att du kommer in och för den hemska presenten du har med dig. Värden ursäktar sig som sagt för den fula frugan och den hemska maten. Om du springer på värden dagen efter ursäktar du dig för ditt hemska och pinsamma beteende, och återigen den värdelösa presenten, och värden ursäktar återigen sin fula fru samt den äckliga maten...

Hej kära dagbok. Ett hus som är så otroligt sött på vår gata, som jag vill visa. Japan är lustigt, man ser ofta små söta äldre hus inklämda bland nya höghus... Tyvärr ser man inte hur litet huset är då det är ett träd ivägen...

Har länge funderat på vem som bor här, och härromdagen såg jag (som jag hade fantiserat om) världens minsta lilla gumma med en röd liten handväska och tunga matkassar. Fick dock inget bildbevis på gumman då jag är alldeles för långsam och har världens största handväska med all möjlig skit i, och telefonen/kameran ligger alltid längst ner...

Ikea möblerna är ihopskruvade och ihopbankade. Några grejer fattades i vårt IKEA paket, (som det alltid gör säger man, men faktum är att detta faktiskt är första gången) samt en stol var trasig, men nu har allt sattis i hop och satts på sin plats, Ikea har varit här igen med ny fin stol, och vi har nu den mest underbaraste uteplatsen i hela Tokyo. Dock kom vintern tillbaks så fort vi fått våra solstolar, och det ser ganska konstigt ut med dessa solstolar i iskallt spöregn... Men snart ska vi bjuda på party på vår härliga terass med sittplatser för hela 14 personer!!!

Äntligen har jag kommit iväg med hjälp av svärmor till Akihabara -elektronik "paradiset" i Tokyo där vi köpt vår electrolux. Den fungerade tyvärr inte mer än några gågner, och har nu lämnats in på vad jag tror är lagning. Jag tror att jag förstod så mycket som att det skulle ta tre veckor. Men det är inte så lätt att kommnunicera i detta land tyvärr. Till och med enkla egenpåhittade tecken som för en själv (och svärmor) är så uppenbara är för en japan helt ofattbara.

Så nu har jag inte dammsugit på tre hela veckor och kommer inte heller kunna dammsuga de kommande tre veckorna. Skönt när man har en härlig heltäckningsmatta som vi har som bara suger åt sig damm...

Hej kära dagbok. Idag har vi åter igen hittat till IKEA. Varje gång vi är där lovar vi oss själva att vi aldrig mer ska åka dit, men några månader senare hittar vi alltid tillbaka... Att resa dit med tunnelbanan tar evigheter. Att bara hitta rätt tåg tar ännu längre. Att ta fel tåg tar ännu ännu längre längst! (att dessutom ta fel tåg hem, höggravid som jag var på förra ikea besöket då vi hamnade helt fel i norra Tokyo ska vi inte ens prata om...) Det faktum att du har en hungrig bebis som du har tagit på aldeles för mycket kläder gör det hela ännu värre. Och värst av allt är nog min underbara man som är sjuk och på sitt allra bästa humör!

Vi shoppade loss på möbler till vår altan, och vi får vänta ända tills på onsdag på delivery innan vi kan ligga och sola i våra nya solstolar. Köpte även småsaker som man alltid gör på ikea, som värmeljus som vi absolut inte behöver och nya handdukar och lakan. (som vi iofs har behövt i flera år)

Så är IKEA verkligen så bra? Det är ju trots allt svenskt och då måste det väl vara bra!!??? Min kära man har tidigare bloggat om skillsmässor som IKEA har orsakat, och jag kan garantera att vi inte gjorde något syskon till Milton igår efter vår IKEA tur...

Vi får se på onsdag när vi ska snickra möbler....

måste testa hur man gör för att lägga upp bilder... Ett plommonträd, bild tagen av min underbare man!

Efter en underbar resa till Singapore upptäckte vi på vägen hem att det var väldigt lite luft i högra hjulet på barnvagnen och att den svängde av sig själv... Typiskt tänkte jag, i Singapore hade jag vetat exakt vart man skulle gå och hur man skulle förklara detta för att få det fixat. (och billigt hade det varit) Nu blir detta en av de mängder saker jag har på min to-do lista som jag inte har en aning om hur och vart jag ska gå. Och en grej som jag av praktiska själ måste fixa ganska snabbt. Att dammsugaren har varit sönder i flera veckor och att de inte kan ett ord engelska på det numret jag rigner kan jag stå ut med i några veckor till...
Kom iallafall på att jag har gått förbi en cykelaffär på vägen till vårt lokala starbucks, och sparkade av hjulet (det var inte det lättaste) packade på Milton vinterkläder, stoppade i honom skrikandes i babybjörnen och tog hjulet i en ful plastpåse och traskade iväg. (halv guppande för att vara mer exakt, milton är inte lika högljudd då)

Väl framme hade Milton somnat, jag tog fram det skitiga hjulet så sakta och tyst som möjligt för att inte väcka ungen, och förklarade med teckenspråk och ljudeffekter vad som var fel på hjulet. 10 minuter senare och 60 kronor fattigare var jag på väg hem med ett helt rent däck! (och det visade sig också att cykelkillen pratade flytande engelska...)

Japp, eftersom det är så många som bloggar, och jag spenderar faktiskt ganska mycket tid att läsa andras bloggar, har jag bestämt mig för att starta en egen blogg.

om mig, min man, milton. Japan, och allt möjligt.

vi får se hur det hela utvecklas...